Om Staffan

20140417-6486 (Small)

Vi tar det från början!

Det blir visst långt det här, hoppa ner till slutet av sidan för att se vad jag gör idag om ni inte orkar läsa hela storyn.

Jag är född 1964 som nummer tre i en syskonskara på fem. Pappa var präst och mamma lärare. Vi flyttade en del och jag är född i Hallsberg, men kom till Stiftsgården Stjärnholm som treåring dit familjen då flyttade. Kul och spännande att bo på ett slott! Fem år senare gick flytten till Hidinge Prästgård utanför Örebro där vi bodde betydligt längre, i tolv år.

Musikintresset har alltid funnits i familjen och visst musicerades det en del med hela skaran. Här en bild från början av sjuttiotalet där vi ihop med bästa vännerna familjen Garlöv hade konsert i Kvistbro bygdegård vi något tillfälle. Jag hade inte börjat med valthornet än, och syrran hade nog redan slutat med fiolen. Äldsta brorsan hanterar klarinetten, mamma sitter vid pianot och pappa drillar på flöjten. Min lillebror Jonatan hann aldrig börja på sin cello förrän bandet var upplöst. Jag är längst till vänster i bild med töntig frisyr och blåvitrutig skjorta. Bredvid mig står tre syskon som vi närapå kan betrakta som släkt. Orkestern spelade i lite olika tappningar under några år då kompisen i gröna tröjan blev med på oboe och hans syster på flöjt. Äldste brorsan, längst bak, var den coole killen. Han spelade gitarr, sjöng coolt och hade platådojjor. Man var avundsjuk.

2016-01-08 17.27.12

1974, efter två års harvande med en bångstyrig plastblockflöjt, började jag spela valthorn. Jag valde det inte med omsorg direkt, utan det var nog mest en slump. Bäste kompisen, han med den gröna tröjan, började spela oboe ett år före mig och det var egentligen just det instrumentet jag alltid drömt om att spela, förutom säckpipa då, men det fanns inte på kommunala musikskolan på den tiden. Nja, att börja spela samma instrument som bästa kompisen kändes lite sådär. Jag åkte till musikskolans provapådag utan att veta något som helst om musikinstrument, förutom de jag inte ville spela. Alltså piano, flöjt, klarinett och oboe. Tydligen hade jag någon fallenhet för just valthorn, för läraren på horn tyckte rätt och slätt att jag skulle börja med det. Så fick det bli!

Efter det rullade det på och ganska snart fick jag spela med i olika orkestrar. 1977 började jag i Olaus Petri musikkår och året efter åkte vi på turné till Mallis och ytterligare ett år senare genomförde orkestern en turné till USA. Det var coolt. Här en bild på ett stopp längs vägen. Jag har huvudet snett under numret 154 till höger i bild. Töntfrisyren är borta och mittbenan är ett faktum. På fötterna sitter det roller skates. De hade inte kommit till Sverige. Än.2016-01-08 18.35.06

1983 tog jag studenten, men hade redan en månad innan ryckt in i lumpen. Arméns Musikpluton i Strängnäs blev det för mig under de sju och en halv månaderna som följde. Musikplutonen började året innan och det var många som väntat med sin militärtjänstgöring av det skälet att det kunde vara kul att göra lumpen som musiker. Följaktligen var nivån hög under de första åren och rätt stor del av oss som låg inne blev musiker efter muck. Det är inte sällan jag träffar på gamla lumparkompisar när jag är ute och frilansar. Konstigt nog verkar alla ha blivit så mycket äldre, rundare, gråare och tunnhårigare. Märkligt.

1984 började jag på Ingesunds Musikfolkhögskola i Arvika och året därpå på musikerlinjen på musikhögskolan i Göteborg. Kändes som att ett mål i livet var nått, att komma in på musikhögskolan. Jag var oerhört glad och stolt över mig själv att jag klarade det, och när jag tänker på det än i dag, så pirrar det faktiskt till lite.

1988 vann jag min första provspelning och jag fick jobb i det som då hette Länsmusiken i Örebro. Där jobbade jag i fyra år, och efter det har jag haft en deltidsanställning på Örebro Kulturskola och frilansat för resten.

Nuläget

Sedan 2003 driver jag min firma som du kan läsa om i fliken ”Om företaget”. Jag bor numera i Tysslinge Prästgård med min fru. Hennes två söner bor här varannan vecka och mina tre barn är utflugna sedan flera år. Jag jobbar fortfarande som lärare på deltid på Örebro kulturskola, och skriver musik och arrangerar musik för olika orkestrar och ensembler. Jag spelar gärna och trivs bäst när jag får jobba i symfoniorkester. Sedan tre år så leder jag dessutom Olaus Petri Musikkår, den orkester som jag var med i som ung, och som nog var en av anledningarna till att jag fortsatte att utbilda mig till musiker. Jag ser en väldig glädje i att jobba på det här sättet, med lite olika saker som ändå på alla vis hänger ihop med musiken.

Vid sidan av musiken tycker jag om att vara med familjen, laga och äta god mat, åka motorcykel, vandra i naturen, snickra och renovera, läsa, och inte minst att löpträna.